Läs nåt annat i stället!

Alla som har läst Yowsah bör i framtiden i stället läsa Extra allt.

Fler skribenter, inte bara om musik utan om all populärkultur, tätare uppdateringar, färre prickar i bakgrunden, glass till barnen.

Så besök Extra allt och få ut mesta möjliga av din samtid.


PS: Men slappna inte av - Yowsah kan återuppstå...

Om musiken i "Melinda & Melinda"

.

Som så många andra har jag gått till biografen och sett ”Melinda & Melinda”, Woody Allens nya film. Den var bra.

Jag kom på att det alltid är väldigt roligt när Woody Allen använder annan musik än jazz och klassisk musik i sina filmer.

Han älskar ju verkligen sin jazz, sin Cole Porter, sin Gershwin, sin Bartok. Det märker man. Han vet exakt vilka stycken han ska välja, han vet vilka inspelningar som är bäst, han anger nog skivnumret i manuset.

Louis Armstrongs version av ”Potato Head Blues” nämner han till och med som en av anledningarna att fortsätta leva i ”Manhattan”. (Nej, förlåt, det är ju inte Woody Allen själv som säger det. Det är ju hans rollfigur. En helt annan sak. Förlåt.)

Även andra specifika musikstycken har haft stor betydelse i Woody Allens filmer. Men bara jazz och klassiskt. Allt det andra förstår han inte och det gör att det blir väldigt roligt när han lägger in annan musik.

Som den hemska, hemska rapmusiken i ”På tal om Afrodite”. Eller den skandalösa rockkonserten som han blir meddragen på av Dianne Wiest i ”Hannah och hennes systrar”.

Woody Allen behandlar det inte som musik. Bara som vulgära ljud. Man får känslan av att det står så i manuset – ”vulgär musik spelas av bandet, någon form av modern smörja”. Och sedan får någon assistent fixa fram lite musik som passar beskrivningen.

I ”Melinda & Melinda” är det mest jazz och Cole Porter och Bartok, men också vulgär musik som dessutom verkligen ska vara vulgär. Ur manuset: ”Riktigt överdriven förförarmusik spelas bakom den stängda dörren, där den onde Andre Killen får till det med tjejen som Will Ferrell är kär i. Det ska vara riktigt smörig knullmusik.”

Vem som spelat in sådan musik vet nog inte Woody Allen. Han kan definitivt inga skivnummer. Men någon smart assistent såg till att det blev Barry White.