MTV Ryssland, en vanlig måndagkväll i oktober:

Nu slår jag på och det är Britney. Britney Spears är Britney Spears, var man än är.

Samma sak med Avril Lavigne. Kanske kan ryssarnas begränsade kunskaper i engelska hjälpa till att svälja texten i ”Happy Ending”. Betalar hon alltså någon för att skriva det här åt henne?

Nu kommer ett ryskt band som heter Umaturman, eller ja, egentligen Уматурман. Jag vet inte om det betyder något annat på ryska eller om det faktiskt är en hyllning till Tarantinos leading lady. Umaturman består av två män med färgglada skjortor och varsin gitarr (Solstollarna-varning!) men de spelar någon sorts Savage Garden-musik.

Och direkt över till Rammstein. Stoppades inte den tyska invasionen av Stalin?

Ja! Da! Det här har jag längtat efter! Rysk hiphop! Med dragspelssampling! Och refrängen sjungs av babusjkor (låter det som).

Videon går ut på att rapparen Серега åker bil på tomma gator och plockar upp tjejer, som när de kliver in i bilen upptäcker att den egentligen är en stor nattklubb där Серега och tjejerna utför koreograferad dans till refrängerna. Publiken viftar unisont med händerna fram och tillbaka i takt med musiken.

Presentatören på MTV Ryssland ser ut som Karin Dreijer. Med brillorna och allt. Trevligt. Hon säger att nu blir det reklam:

Reklam för rysk öl. Reklam för amerikansk öl. Reklam för mobiltelefon med kamera. Reklam för rysk öl. Reklam för förkylningsmedel. Reklam för tysk öl. Reklam för mobiltelefon med kamera. Reklam för rysk öl. Reklam för annan rysk öl. Reklam för rysk tjejtidning. Reklam för amerikansk film. Reklam för godis. Reklam för ny skiva med rysk rocksångerska. Skivan heter SMS. Reklam för datingtjänst via SMS.

Och ryssarna går på reklamen. Vodkadrickandet dödar lite för många ryssar och regeringen trodde att konsumtionen av vodka skulle minska om folk gavs alternativet att dricka öl. Nu dricker ryssarna lika mycket vodka och dessutom massor av öl. Näst efter Kina är Ryssland den snabbast växande marknaden för öl i världen. På stan går de runt med en starköl i ena handen och en mobiltelefon i andra. Nu har regeringen fattat (läs mer i Moscow Times).

Reklamen är slut och nu blir det O-zone Deras skiva har jag sett säljas överallt idag. Det verkar vara ett skämtdiscoband. Sjuttiotalskläder och konfetti på diskoteket där allt utspelar sig. O-zone är spralliga och publiken viftar unisont med händerna fram och tillbaka i takt med musiken. Det enda ord i texten jag fattar är ”SMS”.

Jonas Jarefors

Ilskna tjejer

I Johan Borgerts värld är kvinnliga varelser ovanligt ofta både söta och ilskna.

När hans band Scott spelade på Hultsfred (1996?) hade hans supportrar från Falun en stor banderoll med orden"Det är du som är sur", från texten till en av de två låtar Scott någonsin släppte på skiva.

Det är fortfarande ett ganska bra argument att använda i gräl. Det är ju du som surar, jag surar för fan inte, kom inte och säg att jag surar, för då...

När Borgert nu är tillbaka är tjejen i texten rent utav förbannad. Kolla videon här.

Det måste börja med Chic

.


Det här är det första som skrivs på den här bloggen och självklart måste ämnet bli Chic.

Nile Rodgers och Bernard Edwards bildade stommen i denna grupp som producerade den kanske bästa discomusiken som någonsin gjorts. Deras första singel hette "Dance, Dance, Dance (Yowsah, Yowsah, Yowsah)", släpptes samma år som jag föddes och albumversionen är åtta och en halv minuter lång. Fler skäl till att döpa en blogg till Yowsah tycker jag inte behövs.

Att uttrycket yowsah i Sverige har kidnappats av Clabbe ska ni bortse ifrån. Han kommer inte att dyka upp här.

Förresten är det inte bara den här bloggen som börjar med Chic. Även det här milleniet började med Chic för min del. Deras "Good Times", också den mer än åtta minuter discoglädje, var den första skiva jag passade på att spela efter att klockan klämtat den där svinkalla natten. Alla andra var fortfarande ute och tittade på fyrverkerierna över Stockholm, så jag fick vara både discjockey och publik. Dance, dance, dance.